Ni varnas för bitande innehåll. Jag lägger undan silkeshandskarna och tar på mig lösmustaschen som jag kan tvinna mellan fingrarna medan jag tillämpar något som heter torr humor.
Jag ramlade över en artikel på DeviantART idag. Vissa kan känna igen den från att jag har postat den på Facebook och jag tänkte först låta det vara där, men insåg att jag även ville kommentera. I artikeln skriver användaren DoItForTheLulz, en amerikan i ungefär samma ålder som jag, om kommunikation i de moderna sociala medierna. Eller, för de vanliga dödliga: Om fjortistextkulturen.
För de som inte orkar läsa igen artikeln förklarar jag vad den handlar om och vad jag tycker är så bra med den, så räds icke. Jag bryter ner den i småbitar åt er.
”Text speak versus the grammar police” [Länk]
Jag har tagit upp detta innan, närmare bestämt i det här inlägget, men låt oss nu titta på vad författaren till artikeln har att säga. DoItForTheLulz (hädanefter kallad Lulz för enkelhetens skull) vill ge alla de användare av så kallat ”text speak”, alltså ”haha e d så asså ja”, en rungande örfil. Han är, som jag, en ”modern veteran” när det gäller att använda datorer och Internet. Jag håller med honom om att det fanns en tid då nätet inte ”spelade någon roll”. Ingen läste vad som stod där ändå och det var inte alls lika lätt att komma över information som nu.
Nu spelar det dock roll. Som jag tidigare har sagt är det texten som visar vem du är på Internet. Den representerar dig. Lulz funderar också på om det är T9 som har förstört grammatiken och gjort det ”okej” att skriva konstigt eller dåligt. Jag minns också när det kostade pengar för varje bokstav jag skickade via sms. Jag tror i alla fall att det var för varje bokstav. Det var klart att jag förkortade orden och själv började skriva som om jag hade tappat bort halva alfabetet någonstans. Detta avhjälptes inte heller av faktumet att jag var då var en fjortis med mobilen fastklistrad i handflatan och att ”text speak” var coolt. Det var inne, det gav mig och mina jämnåriga vänner ett övertag gentemot de vuxna, som inte hade anpassat sig till det nya skrivspråket. Kort sagt, den som kunde ”text speak” var ”asså ba, så sjukt häftig!!!” , som jag skulle ha sagt då.
”I personally blame cell phones for the break of language correctness. Cell phones back then didn’t have keyboard pads. And truth be told, I see people with a full keyboard phone texting with “hi how r u” as full sentences.”
DET! Det där är ytterligare en sak som stör mig något oerhört. Hur i hela friden kan man vänja sig vid att skriva så på ett tangentbord? Är man bara ovan? Det är inte naturligt att lägga in en tvåa mitt i ett hittepå-ord och göra texten hackig. Är det fortfarande sjukt häftigt att skriva så? Har jag missat något här? Numera har allt tangentbord. Det är nästan så att min fjärrkontroll på vardagsrumsbordet har ett! Det finns inget behov av att skriva så längre.
Kalla mig gärna en språkpolis, det är helt okej. Jag har accepterat att jag kan få ont i tungan (detta är fakta) av att läsa konstiga meningar som jag försöker säga tyst för mig själv för att få sammahang i. Lulz lägger fram ett fantastiskt exempel på sådan text:
”Txt liek this is a sign fo how litle u respect me u cant even type out ur “you” and u cant c how this can b offensive 2 others who type 2 the best of there abilitys so u can undersand them”
Jag vet inte hur det är med er, men i alla fall jag har svårigheter med att läsa det där. Det tar lång tid. Jag vill inte skryta, men jag läser fort. Det har jag alltid gjort. Sådant där, däremot? Uj, det tar sin lilla tid. Tänk att läsa ett blogginlägg som är skrivet på det här sättet? Hemska, hemska tanke.
”Every time I speak to anyone, I have an instilled amount of respect just because I can foresee literate conversation. When that is broken, so is my desire to speak to someone. So if I tell someone to “come back when you can spell out ‘you’.” I’m not telling this to them to be an asshole. I’m saying it so they will leave and I can avoid turning into an asshole later, when I’ve gotten sick of playing Clue with the words in their sentence.”
Om det hade funnits en två centimeter hög, digital Dutt-klon som hoppat runt i dokumentet och skrivit orden för hand hade hon ställt sig på ”Om”-et, pekat på citatet och pipit ”Vad Lulz sade”.
Det finns fler saker som tas upp i artikeln, men jag uppmuntrar dig att läsa den själv. Detta är inte menat som ett referat, snarare ett medhåll blandat med något slags semi-akademiskt skrivande. Jag har sagt det tidigare och tänker säga det igen, precis som Lulz: Jag är ingen tjurskalle som kräver skrivande enligt Språkrådets högsta tänkbara krav. Jag vill bara kunna läsa vad folk skriver.
Jag avslutar härmed med en lista saxad från artikeln:
Capitalize appropriate letters. [names, I , I’m, so forth]
One ! , not !!!!!!1!!!1!!!!!
DON’T DO THIS UNLESS YOU’RE JOKING OR LEGITIMATELY NEED CAPS, WHICH IS NEVER IF YOU’RE A SMART PERSON.
This sentence needs a period
u, ur, 2, b, c, and l8er are not words.
TEXT WALL. DON’T DO IT. Paragraph breaks are your friend.
Five hundred emotes in one comment to a stranger. I call this, spam.
Unnecessary acronyms. If you’re the only one who knows what it means, don’t use it
