Arkiv

Monthly Archives: april 2010

(Svårt att läsa den nedre texten? Klicka på bilden för en större version.)

Ja, jag vet att jag använde Photoshop, och det dåligt, i förra inlägget. Däremot påstod jag aldrig att jag faktiskt ser ut som den avsmalnade versionen.

Photoshop är ett underbart program. Skitkul, faktiskt! Men tyvärr använder många unga kvinnor/tjejer det till att retuschera/redigera sönder sig själva tills de blir porslinsdockor utan karaktär. Jag brukar själv aldrig retuschera – eller jo, om jag har en olämplig finne någonstans. Men att reducera ett ansikte till bara ett par ögon och en mun, det är bara fel.

Falsk marknadsföring tror jag att det kallas.

Annonser

Japp. Det är dagens ämne.

Jag är en tjej som är undercover-besatt av mode. Jag har koll på sminktrender, vilka färger som gäller varje säsong (förutom korall till våren/sommaren och svart till vintern) och vad de stora märkena släppt. Kanske är det för att jag är en internetnörd, kanske för att det finns ett genuint intresse där.

Ända sedan jag var liten och skulle på skoldanser, när mamma fönade håret på mig och jag fick lite mascara som jag snabbt blinkade bort eller bara hade på en sida för att det var så obehagligt med borsten, har jag varit med på vad folk utstrålar. När hårfönen gick och mamma borstade mitt långa, blonda hår övade jag på poser där jag satt framför hallspegeln, för att se vad jag uttryckte. Inte för att jag förstod det då, och en annan skulle nog säga fåfänga, men jag har alltid kunnat se vad som ”gäller” och vad som funkar med vem.

Redan när jag var väldigt ung kunde jag se vilka som trivdes med sig själva. Jag hade också näsa för trender. Intresse för utseende. Jag ville uttrycka saker genom hur jag och andra såg ut. Det hängde kvar genom tonåren och är som störst nu. Inte för att jag själv följer dem slaviskt. Jag passar inte i allt. Jag VILL inte bära allt. Jag lägger inte alla mina pengar på att vara en modeslav. Istället går jag i kläder jag gillar, har en frisyr jag trivs med, sminkar mig som jag vill, har de smycken jag tycker om. De som automatiskt åker på efter morgonduschen.

Vissa HAR bara det där. De kan vara hur intressanta som helst i ett par mysbrallor med tvåhundra hål i. De har något. Självförtroende? Pondus? Jag har ingen aning, men något är det. De ger fan i vad andra tycker, kör sitt eget race och blir fullkomligt rätt ändå. Det går liksom inte att analysera, för de bara ÄR och det blir skitbra.

Sådan vill jag själv bli någon gång. Jag vill bara VARA, ge folk energi och utstråla det DÄR, det som får folk att vända sig om på gatan, antingen för att de stör sig på mig eller för att de faktiskt insett, som jag tidigt lärde mig, att där går en människa som är sig själv.

Är du snygg för du är vacker eller vacker för du är snygg?
Eller vacker för att du är skön eller skön för att du är grym?
Eller handlar din skönhet om att du är så tung?
Eller så nice för att du är snygg för att du är ung?
Men det är så hemskt att vara ful, så fult att vara hemska!
Vad ska vi göra med en förskräcklig människa
som är snedbent, vindögd och fet?
Det finns tyvärr ingenting vi kan hjälpa dig med.

Jag är snygg i mina skor, snygg i min nya hatt.
Jag är snyggare än vad du tror, jag är snyggare än allt.
Jag är snygg i mina jeans, snygg i allt mitt smink.
Jag är snyggare än dig, jag är det snyggaste som finns!

Jag är snygg i mina skor, snygg i min nya hatt.
Jag är snyggare än vad du tror, jag är snyggare än allt!
Inte kan du säga mig att att jag inte är snygg!
Jag är klädd för att döda och jag känner mig trygg.

Gå i de rätta kläderna, var på de rätta ställena.
Prata inte med betjänterna, häng med de rätta människorna.
Om du är rolig, omodig eller orolig, övermodig,
Eller bäst är ju ta dig med och bete dig som man borde.
Du kan lyfta och sträcka, suga och puta,
Implantera och banta eller ta dig en spruta.
Men bli inte bitter och skyll på Babylon
bara för att du har ett ansikte för radion.

Om trender är en tillflyktsort för fantasilösa
och mitt förhandsmandats tillit är skyhöga,
om de  bytte kraven, påverkar och sitter smyckert.
Sanna juveler byts ut mot snygga smycken.
Så vi tittar inte in, nej, vi ser bara ut
för snygg och dum är bättre än smart och ful!

Och när vi väl stirrat oss blinda så blir en av dem kung,
så njut medan du är ung
.

Jag och sambon vaknade idag av att det ringde på dörren. Förvirrat lyfter jag huvudet från kudden och tittar på mobilen som ligger på nattduksbordet.

07,56.

… VA?!

Vänder mig snabbt om i sängen och säger i panik till sambon:

”Klockan är fem i åtta! Du har försovit dig!”

Jag börjar rota runt på golvet efter något att dra på mig och sambon bara sitter på sängkanten och blinkar nyvaket mot mig.

”Va?”

”Men du har försovit dig! Du är en timme sen till jobbet!”

Det ringer på dörren igen (”Ta du det” säger sambon och börjar lugnt leta upp jobbkläderna) och samtidigt plingar mobilen till av flera sms i rad. Jag tar den i handen och halvspringer till dörren iklädd bara trosor och en stickad kofta, håret åt alla håll och sminkrester kring ögonen. Öppnar dörren. Det står ingen i trapphuset. Vad i helvete?!

Upp igen kommer en man som liknar vår hyresvärd och som jag borde känna igen. Han ser ut som om han varit på begravning.

”Hej, minns du mig?”

”Öh…. ja!”  Nej. Inte alls. Vem är du, gubbjävel, och varför ringer du på klockan åtta på morgonen?

”T—-  —- jag jobbar på bilprovningen.” säger han, och jag blir alldeles stel. SAMBONS CHEF!

Han fortsätter med ”Vad har hänt? Alla är jätteoroliga.”

”Va?” frågar jag dumt.

”Vad är det?” ropar sambon och sticker ut huvudet ur sovrummet, fortfarande bara i kalsonger.

”Vad har hänt?” ropar hans chef oroligt och börjar röra sig in i lägenheten. Jag är vid det här laget HELT borta och gestikulerar att sambon ska komma och reda upp allt så han får pallra sig till dörren.

”Alla på jobbet är jätteoroliga för dig, det tutar upptaget i din telefon när vi försöker ringa och du kom inte till jobbet så vi var jätterädda att det hade hänt något med dina föräldrar eller något!” säger chefen upprört.

Sambon börjar nästan skratta. ”Jag har bara FÖRSOVIT mig, jag vet inte vad det är med min mobil.”

Chefen: ”Jaha, för vi var helt uppåt väggarna där borta, men… så bra!”  han börjar röra sig neråt i trapphuset igen. ”Ta det lugnt, ät frukost och kom sedan till jobbet. Vi är bara glada att du är okej.”

Vid det här laget har jag gått tillbaks till sovrummet eftersom jag står halvnaken framför sambons chef. Sambon verkar kolugn medan jag försöker att inte flippa ut av hela situationen.

Han kom i vilket fall till jobbet. Förhoppningsvis har de inte dödat honom!

Jag… har verkligen försökt skriva om Uppcon10. I berättande form, menar jag då. Men det blir bara löst, osammanhängande pladder av all awesomeness, så jag listar upp det:

+ Cosplayare i massupplaga
+ Snygga klänningar och hår överallt
+ Alla älskar alla. PUNKT.
+ Att själv cosplaya.
+ Free hugs!
+ Cosplaysketcherna (Och Norrländsk Cosplayfronts insats! OMG!)
+ Pocky pocky pocky!
+ Att få sova på ett varmt vandrarhem med underbara sängar.
+ Sällskapet får MVG!!
+ Peppen! HELA tiden!
+ Caramelldansen på torget.
+ Glada människor som hoppade på en.
+ Och… och…. ALLT!!!%#¤”

Har:

  • Klippt perukens lugg
  • Strukit cosplaykläderna
  • Skrivit ut bokningsnumret till tågbiljetten ifall mobilen skulle faila.
  • Skrivit ut biljettkvitto till konventet
  • Designat ett eget free hugs-linne
  • Övat repliker
  • Repeterat dansen
  • Börjat fylla bagen med kläder, hygiengrejer och allt annat man måste ha med sig

Etcetera etcetera.

JAG ÅKER VID HALV TRE IMORGON! =D