.

Jag lindar inte in det här i socker. Och ja, jag skriver det i bloggen för jag skriver det bara en gång.

Just nu mår jag väldigt, väldigt dåligt. Jag repar mig fortfarande från ett smärtsamt uppbrott och försöker få rätsida och normalläge på allt igen. Jag har räddat en annan människa – någon jag älskar fruktansvärt mycket –  från att göra något mycket, mycket dumt. Jag har fått chockerande, negativa besked från läkare angående någon annan jag älskar. Jag sover knappt på nätterna. Jag har mycket i skolan.

Jag kommer inte att vara online på MSN eller liknande. Jag orkar inte med tentastressen – som jag mejlat läraren om och förklarat läget inför – från andra. Faktum är att jag inte orkar något alls just nu. Det har varit alldeles för mycket negativt, eller… omtumlande saker överhuvudtaget och livet stannar visserligen inte, men nu måste jag, själv, stanna upp och andas.

Det är hårt att erkänna öppet eftersom det more often than not faktiskt är ombytta roller. Men jag skulle verkligen behöva mina vänners hundraprocentiga stöd nu. Jag behöver er. Jag sprattlar vilt på ytan och behöver lite flytkraft för det tar verkligen på en reserv jag inte har att vara orubblig och absorbera all skit just precis nu. Men bara om ni har kraft att dela med er av. Fler ska inte behöva sprattla vilt.

Känner ni er manade att prata med mig så prata på, hellre det än tvärtom. Fan, hellre skitsnack om vädret än ingenting. Jag bits inte.

Ni vet vilka ni är. Jag finns tillgänglig på telefon.